Jasmin

När jag kommer hem på kvällen sätter jag på tv:n. Det är nyheter och gissa vad som står på nyheterna.
- Idag hittades en 15 årig kille vid namn Joakim död under ett bärg med choklad kakor. Det var två av hans kompisar som fan liket liggandes i skogen och man har fortfarande inte hittat gärningsmannen. Man har också konstaterat att liket saknar hjärta. Och nu sporten....
Shit! Tänker jag för mig själv.
- Jasmin, ropar pappa från hallen.
- Gissa vem som just var med på nyheterna, pappa. Ropar jag tillbaka.
- Så du vet? Frågar han. Jag svarar inte utan går ut i hallen och kramar om honom.
- Du har fått post. Säger han efter ett tag, och räcker mig packetet.
- Jag måste tillbaka till Jockes pappa. Han måste ha lite stöd efter allt som har hänt. Jag nickar och går till mitt rum.
Det är ett ganske så litet packet och det står inte vem det är ifrån så jag går till mitt rum. Men när jag öppnar det får jag en chock. I packetet ligger det ett kramdjur, en kanin utan öga och det ena benet ser ut som om det ska lossna. Det kommer blod från kaninens mage och jag ser ett hål. När jag gör hålet större rammlar ett hjärta ut! Ett riktigt hjärta från en människa! Jag slår pappas nummer men han svarar inte så jag sätter mig på cyckeln och cycklar till polisen med kaninen på packethållaren. När jag kommer in på stationen är det stängt men jag hör att det är några som är där innne. Jag börjar att banka på dörren ända tills kvinnan jag pratade med förr öppnade.
- Ni trodde inte på mig förut, va? Ni trodde inte på att det är någon som följer efter mig?
- Nej, men. Försöker hon.
- Jag har bevis släpp in mig så ska ni få se. skriker jag.
- Ta det lite lungt. Vi har stängt nu. Du kan komma tillbaka i morgon. Försöker hon men jag är omöjlig att stoppa.
- Nej! Skriker jag. Det är viktigt.
- Jag är säker på att det kan vänta i morgon.
- Jag har Joakims hjärta och jag är säker på att jag inte ens kan komma hem utan att den dära Evan kommer och hoppar på mig. Jag börjar gråta. Förstår du inte att jag är rädd? Jag vill inte dö! Skriker jag emellan snyft attakerna.
- Kom in då, suckar kvinnan. Vi sätter oss i entrén och jag tar fram kartongen med kaninen i. När hon får se vad som ligger i kaninens mage går hon och hämtar några andra vuxna och en filt till mig. Dom ber mig att ringa min pappa så att han kan komma till stationen.
Efter en halvtimme är äntligen pappa här och han och kvinnan går in i samma rum som jag var i på förhöret och när dom kommmer tillbaka säger pappa.
- Vad har du nu ställt till med Jasmin? Och sen åker vi hem utan att säga något till varandra men när vi kommer innanför dörren säger han.
- Dom berättade allt. Hur fick du kontack med mördaren?
- Han sms:ade mig och jag vet fortfarande inte hur han fick tag i mitt nummer. svarar jag. Jag gråter, igen.
- Dom tror att du vet mer om mordet än vad du har sagt.

Naomi

När jag kom till busshållplatsen stog redan Jasmin där och väntade på mig.
- Hej vad va det som hände?
- Jag blir förföljd av någon mysko snubbe som heter Evan.
- Oj, hur mår du?
- Ganska bra!
- Voff, voff!
- Jag måste gå innan Pompo typ blir galen.
- Ok, vi ses i skolan imorgon.
- Aa, ses. Sa jag och gick hem igen.

Evan

Jag såg när Jasmine Klev utanför dörren. Vart skulle hon nu? Jag gick sakta på det höga beget brevid vägen. Det var mörkt, och hon skulle inte kunna se mig om hon tittade upp. Bara därför tittade hon upp. Jag tittade på henne och log, men hon gav inget respons på att hon skulle ha sett mig. Men när hon kollade bort från berget började hon springa, och då började jag också springa. När beget tog slut slutade Jasmin springa. I stället kom det skog som jag sprang in i och jömde mig i. Jag följde henne ända till busshålls plattsen, där hon mötte en vän med hund.

Jasmin

"Jaha, nu ska man gå till busshållplatsen också :)" skriver jag i ett sms till Naomi. Jag får ett svar med en gång.
"Kom bara :D" Skriver hon.
Jag går ut i hallen och sätter på mig ytterkläderna. Undra vad Naomi vill säga till mig.
När jag kommer ut slår kylan imot mig och jag drar jackan tätare omkring mig.

Naomi

Efter att ha pratat med Jasmin va jag helt skakis. Tänk om det är en peddofil som är efter henne. Jag tar upp mobilen och skriver ett kort sms, Jag kan sova över hos dig imorgon, jag menar om du inte vill vara ensam...
- Om du ska till skolan imorgon så får du ta ut Pompo!
- Men mamma!
- Han är din hund.
- Jaja.
Jag sätter på honom koplet och går ut. När jag väl är ute och går kommer jag på en super ide.
Jag tar upp mobilen och skriver ett nytt sms till Jasmin, Kan du möta mig vid busshållplatsen? Vill prata med dig och se hur du mår. Kram Naomi <3.

Jasmin

Efter en halvtimme var förhöret slut och jag fick en chans att ringa Naomi.
- Hej, jag är ledsen att jag inte kunde prata förut. Jag var på ett förhör, ett polis förhör. Säger jag när hon svarar.
- Va?! Vad har du hittat på nu då Jasmin? Frågar Naomi.
- Ta det lungt, jag har inte gjort något. Säger jag innan jag berättar allt från den dagen då jag fick första sms:et från Evan.
- Usch vad läskigt. säger hon när jag är klar.
- Jag vet, men när jag sa att jag visste var Jocke var så sa dom att dom redan hittat honom. Det var några av hans fotbollskompisar som hade gått och sålt kakor, dom toge en genväg genom skogen och hittade en hög med choklad kakor i skogen och börjat gräva men när dom såg att Jocke som var begraven under kakorna ringde dom polisen.
- Usch vad hämskt. Säger Naomi. Men den där killen som följer efter dig, vet dom vem han är?
- Nee, dom sa att dom skulle kolla upp nummret men det värkade som att dom inte riktigt trodde på mig.
- Jag tror på dig. säger Naomi innan vi säger godnatt.
När jag ligger i sängen och vänder på mig utan att kunna somna hör jag mobilen plinga och jag tar upp den. Ett sms från Evan.
"Jag vet vad du gjorde idag och det kommer du att få sota för."

Naomi

Jag satt hemma i soffan med Pompo när mobilen darrar till, det är ett sms från Jasmin. Jag läser det högt för mig själv, RING MIG NÄR DU KAN. DET ÄR LIVSVIKTIGT!
Jag springer in på rummet och låser dörren och slår Jasmins nummer. Pip....... pip....... pip....... pip....... pip....... låter det men just när jag ska lägga på svarar hon...
- Jag kan inte prata just nu.
- Men du sa att jag skulle ringa dig.
- Jag ringer dig snart.
Pip, pip, pip, pip, pip, pip.
- Jaha, tänkte jag för mig själv, vad är det som händer?
Jag sätter mig vid skrivbordet och kollar tomt ut i luften. Tänk om något hänt henne? Jag måste prata med henne imorgon i skolan, jag bara måste, hon sa ju att det va livsviktigt.

Jasmin

När jag kom hem från det förfärliga mötet med killen som tydligen hette Evan var jag helt skärrad. Han ville mig inget illa, han tyckte bara om mig, även fast han visade det på ett väldigt konstigt sätt. Han ville inte döda mig, utan dom andra som jag kände. Jag var lättad men jag mådde ändå däligt efter att ha sett vad han hade gjort med Jocke. Jag måste ringa polisen! Eller kommer dom inte att tro mig. Jag tar fram mobilen och slår Naomis nummer. Men eftersom att hon inte svarar så skickar jag henne ett sms där det står. "Ring mig när du kan! Det är livsviktigt!!!!"
Jag går in till badrummet för att tvätta bort Jockes blod och när jag har fått bort allt går jag och sätter på tv:n. Efter att jag har bläddrat runt ett tag utan att ha hittat något går jag in på mitt rum för att läsa en bok.
Efter ett tag plingar mobilen till och jag har fått ett sms från pappa.
"Jag kommer hem väldigt sent ikväll för att jag ska hjälpa till och leta efter Jocke."
Jag svarar inte på sms:et utan försöker att ringa pappa för att berätta för honom vart Jocke finns och att jag blir förföljd men han svarar inte.
Och just när jag känner mig som mäst övergiven får jag ett sms från Evan.
"Ta det lungt, jag kommer att skydda dig i alla väder och vind."
Jag ryser till och skickar ett svar.
"Lämna mig ifred!"
Men precis när jag har skickat det blir jag orolig. Tänk om han kommer och hämsöker mig eller något? Jag kastar mig på telefonen och slår nummret till polis stationen.
- Polisen, svarar en mörk röst.
- Hej, säger jag osäkert. Visst har det kommit in en anmälning om en försvunnen kille som heter Joakim? Frågar jag, fortfarande osäker.
- Jaaa... Svarar mannen i luren.
- Jag har lite information. Skulle jag kunna komma till stationen nu? Frågar jag, jag skulle nämligen göra allt för att slippa det läskiga, ensamma huset.
- Javisst skulle du kunna göra det. Du kan komma när du vill. Svarar han.
- Bra, då kommer jag med en gång. Säger jag innan jag lägger på luren. Jag ringer också en taxi som kan ta mig till stationen för jag vill inte gå ensam i mörkret.

Väl på polis stationen frågar jag efter killen som jag pratade med i telefon.
- Jag är ledsen, han sitter på en annan våning. Säger kvinnan jag frågar. Jag är rädd att du måste dras med mig, ler hon. Jag ler tillbaka innan jag säger.
- Jag vet vart den försvunna pojken är.
- Jasså, svarar kvinnan. Jag tror att vi måste sätta oss i ett annat rum där det inte är så stökigt, säger hon och jag tittar mig omkring, det är ingen inne på polis stationen utom jag.
Vi går iväg till ett litet vitt rum där jag får sätta mig på en stol mitt i rummet.
- Vi kommer att spela in samtalet för att vi ska kunna lyssna på det igen. Säger hon.
Jag gör ett försök att le innan hon ställer första frågan.
- Hur känner du Joakim?

Evan

Jag såg hur hon rös innan hon snabbt vände sig om.
- Trevligt att träffas, Jasmine. Äntligen på nära håll. Eller, att du vet att jag ser dig.
- Säg nu vad du vill, så jag kan gå hem.
- Jag vill att vi ska prata. I enrum.
- Vi hittar säkert något ställe inomhus så vi kan prata. Jag vill inte vara ute, det är kallt. Sa hon och slog armarna runt sig.
- Det är någonting jag vill visa dig också. Det finns på baksidan. Kom med mig.
Jag började gå utan att vänta på henne. - Jag är säker på att du har några frågor också, som du ska få besvarade.
Jag fortsatte gå mot baksidan av rackethallen. När jag kom till baksidan tog det någon minut innan jag såg att hon kom efter mig. Hon ställde sig lutad mot ett träd.
Jag betraktade hennes mörka ansikte. Det var för mörkt för att se hennes ögon, de smällte bara ihop med natten. Efter en stund insåg hon att vi inte kom någon vart med det här.
- Hur länge har du vetat om mig? Frågade hon.
När jag inte svarade fortsatte hon med nästa fråga.
- Varför mig? Varför kunde du inte bara valt någon annan tjej att skrämma?
- Skrämma? Skrämmer jag dig? Svarade jag medans att jag satte mig på en stor sten.
- Det är klart. Skickar läskiga sms och förföljer mig. Det tror jag inte räknas som något bra.
Jag satt tyst på min sten.
- Vad var det du ville?
Jag log och gick fram och tig hennes hand. - Kom. Jag vill visa dig en sak.
Vi strävade en bit in i skogen tills jag stannade framför en hög med granris.
- Vad ska det här betyda?
Jag klättrde upp i ett träd på tredje grenen innan jag svarade. - Titta under riset.
Hon vände sig mot högen av ris och lyfte bort grenarna. Under det fann hon en kärra med kakor.
Hon lyfte upp en kaka och vände sig närvöst om mot mig igen. - K-k-kakor?
Jag började nynna på `Under ytan´. Jag betionade särskilt under ytan. Till slut förstod hon och vände sig om. Hon öste bort någa lager kakor och tog upp en påse. Påsen var blodig.
- Jocke? Hon vände sig om mot mig igen. Vad har du gjort med honom?
Jag log och kastade en släng-kyss till henne.
- VAD HAR DU GJORT, DITT SVIN?
- Ta det lugt. Jag gjorde det som behövdes för att skydda dig!
-Skydda mig? SKYDDA MIG??! Hon slängde den blodiga påsen mot mig. Jag kände ju för fan inte killen!
Jag hoppade ned från trädet och gick mot henne i raska steg.
- Nu lyssnar du på mig! Jag vet att han gillade dig, och det kan inte vara någon annan än jag! Hör du mig? Jag tryckte henne mot kärran och hon blev ned-smetad i Jockes blod.
- F-förlåt... J-j-jag menade inte... Förlåt... Tårarna strömmade ned för hennes kinder.
Jag släppte henne och hon ramlade ned på knä i den våta mossan.
- Gå. Nu! Jag hör av mig.
Hon tittade trött upp på mig.
- NU!
Hon flög upp på fötter och sprang till framsidan av rackethallen. Sen plockade jag upp kakorna och satte dom i kärran och täckte över med granris igen. Men innan det hällde jag ut en påse med kakor och lade istället in hjärtat på pojken som visst hette Jocke. Jag stoppade in hjärtat i min stora jack-ficka och gick lungt och sansat där ifrån.

Jasmin

Morgonen därpå vaknar jag av en mardröm. I drömmen blir jag jagad av en läskig kille utan ansikte. Jag går upp och tittar på mobilen. Ett SMS från Naomi. Jag svarar att hon ska krya på sig och att jag ska ringa henne efter skolan.
Skoldagen går snabbt och i slutet av dagen har jag bestämt mig för att gå till rackethallen endå. Den som vill träffa mig är kanske inte så läskig. Jag tar upp mobilen och skickar ett SMS till det okända nummret. I SMS:et skriver jag: Jag kommer idag på ett villkor, att du säger vad du heter.
Jag får svar på SMS: et med en gång: Ja! Jag heter Evan. Jag ser fram emot att träffa dig idag.
När jag går till rackethallen är det nästan kolsvart utomhus och när jag ska gå in i entren hör jag att det prasslar i buskarna och jag ryser till.

Evan

Det var kallt ute nu. Jag hade suttit på ett berg utanför Jasmines hus i en timme nu. Härifrån hade jag fri insyn till Jasmines rum, köket och vardagsrumet. Hon, hennes pappa, och någon annan snubbe stod nu i vardagsrummet och diskuterade något som värkde viktigt. Jasmine var mest där för att servera smörgåsar. De satt alla i den bruna soffan nu. Vad är poängen med att förfölja någon om ingenting händer? Men vänta, nu hände någonting. Jasmine rusar in på sitt rum. Väl där stänger hon dörren med en smäll, och ställer sid vid fönstret. Något vått blöter henens kinder. Hon gråter. Stor gråter. Jag skickar ett sms till henne.
Vad har hänt? Varför gråter du?
Efter någon minut tar hon upp mobilen och tittar på mitt sms. Sen ställer hon sig upp och går mot fönstret. Hon torkar sina kinder och spanar ut i natten. Men hon kan inte se mig, det är för mörkt nu. Efter en liten stund drar hon för gardinerna och jag kan inte se något mer.

Jasmin

- Jasmin, ropar killen bakom mig och det är det som får mig att vakna. Jag vänder mig om springer hem så snabbt jag kan.
- Köpte du pizza? Ropar pappa från sovrummet. Jag svarar inte utan springer in i mitt rum och låser dörren.
- Jasmin? Säger pappa och jag hör hur han går mot mitt rum men så ringer det på dörren och han går för att öppna.
- Nej pappa! Öppna inte ropar jag medan jag förtvivlat försöker få upp dörren till mitt rum.
- Nemen hejsan Peter. Hör jag pappa säga. Jag har äntligen fått upp dörren och nu springer jag till ytterdörren.
- Hej Jasmin! Det är Peter, Jockes pappa. Jag såg dig men du började bara springa.
- Ja... jag glömde pengarna till pizzan så jag sprang hem igen. Ljuger jag.
- Har Jocke varit här? Han har inte kommit hem än och han svarar inte på mobilen.
- Jasmin säger att han inte varit här och jag kan inte komma på något ställa som han annars kan vara på. Tänk om något har hänt honom? Säger pappa.
- Jag tror inte det, han är alltid så försiktig. Men jag ska fortsätta att leta. Om han inte kommer hem till i kväll så anmäler jag till polisen. Säger han.
- Okej, hör av dig om du hittat honom. Svarar pappa.
Jag ler mot pappa innan jag går till köket. Jag tittar i kylskåpet om det finns något lätt att laga till middag och hittar gamla köttbullar som jag slänger.
- Det blir väll varma mackor idag. Ler pappa.
- Ja, mummlar jag. Jag har skuldkännslor och mår jätte dåligt. Tänk om något har hänt med Jocke.

Naomi

När jag sätter på moblien igen efter maten har jag ännu ett missat samtal.
- Åå...
Jag skriver ett medelande till Jasmin och hoppas att få ett svar snart.
Medelandet:
Heej:)
Förlåt för att jag inte svarat när du ringt men jag har haft hög feber. Jag kommer inte imorgon men nog på fredag:)
Vad va det du ville? Du vet att jag finns här och kan lyssna:P
Kram Naomi
avslutade jag medelandet.
- Jag lägger mig och läser läxorna! ropar jag till mamma.
- Okej, men inte för länge om du vill bli frisk måste du sova.
- Ja, jag vet. Jag tar fram läxorna slänger mig på sängen med mobilen i högsta hugg och väntar på att Jasmin ska svara.

Jasmin

När jag kom ut ur duschen hörde jag min mobil ringa och jag sprang till mitt rum så snabbt jag kunde men jag han ändå inte svara.
- Fan! mummlar jag för mig själv. Det var Naomi och jag han inte svara! jag ringer igen men ingen svarar. Undrar var hon håller hus? Jag sätter snabbt på mig kläder men när jag ska gå ut i köket hör jag ytterdörren öppnas.
- Stumpan jag är hemma nu. Hör jag pappa ropa från hallen. Och jag springer fram och ger honom en stor kram.
- Oj då. Tänk om man skulle få ett sånt hära välkomnande varje dag, skrattar han och kramar tillbaka. Är inte Jocke här, frågar han. Han skulle komma förbi och sälja kakor. Jockes pappa jobbar tillsammans med min pappa och dom är jättebra kompisar men jag har bara träffat Jocke en gång tidigare.
- Så, kom han förbi idag? Frågar han och det var då jag kom ihåg, brunt hår och blåa ögon, det var Jocke som kom förbi förut.
- Nå?
- Jag har inte varit hemma idag för jag... var i... centrum. Ljuger jag.
- Jaha, har du lagat mat då? frågar han.
- Juste... vill du ha pizza? Ler jag.
- Okej, är det okej att du går och köper pizza själv, jag måste duscha.
- Oki doki, säger jag innan jag går.
Det är kålsvart utomhus och kallt är det också. Jag drar jackan tätare runt mig när jag hör steg bakom mig. Jag vänder mig om och ser någon som snabbt går imot mig.

Naomi

När jag satte på mobilen hade jag typ hundra missade samtal från Jasmin. Jag hade varit sjuk och inte orkat ha på mobilen.
Jag bestämde mig för att ringa hennne men nu va det hon som inte svarade. Eftersom jag fortfarande har feber skulle jag inte gå till skolan nästa dag heller.
- Maten är färdig! hörde jad från köket.
- Kommer!

Evan

Jag gick till en skatebord parken vid mat affären en halv timme efter att jag planerat klart. Det skulle bli perfekt!
Jag satte mig på den högsta rampen och tittade ned mot affären brevid.
Ingen där. Jag vände bort huvudet och tog upp min täljar kniv jag hade med mig och började tälja på en träbit. Efter en stund lade jag ned kniven igen och tittade mot affären igen.
Där stog hon. Hon höll på att låsa sin röda cykel och vinden blåste i hennes långa hår. Hon vände sig om och gick mot dörrarna. Jag tog upp mobilen och skickade ännu ett sms.
Jag ser dig
Jag skulle ha skrivit `Jag ser dig med ditt långa fina hår´, men något tokikt hände och sms:et sändes innan jag hann skriva klart. Aja. Jag stoppade ned mobilen i fickan igen. Nästa sekund rusar hon ut ur affären och hoppar på sin cykel och cyklar iväg i värdens fart. Vad tog det åt henne?
Jag hoppade ned från rampen och började gå mot hennes hus för att fråga vad som var fel. När jag var ungefär tjugo meter från hennes hus kom dit en annan kille med mörkt hår och en kärra kakor. Kanske sålde han för att få pengar till klasskasssan? Men när han gick dit vågade jag inte gå in dit. Ingen skulle få se mig vid henne. Så istället för att gå dit passerade jag huset och började gå upp för backen.
Jag vände mig om för att se på pojken. Han kunde inte vara mer än femton år. Men så började misstankarna växa inom mig. Kan hon ha en pojkvän? För han hade ställt undan vagnen vid upp farten. Hon fick inte ha någon annan än mig. Bara mig.
Jag tog upp kniven ur min ficka. Jag gömde den i handen och började långsamt gå tillbaka. När jag var bakom pojken knackade jag på hanns axel. Han hoppade till och vände sig om.
- Åh! Du skrämde mig. Hej jag heter Jocke. Han sträckte fram handen. Jag tog hans hand i min och skakade om den.
- Hej, Jocke. Jag heter Evan. Känner du någon här? Jag tittade djutp in i hans blåa ögon för att se om han ljög.
- Ja, faktiskt. Jag känner Jasmins...
Längre hann han inte innan jag tryckte kniven in i hans hals. Jag tog den ut och in, och ut och in. Det som var bra var att han inte hade hunnit skrika. Jag kände hur hans livlösa kropp blev tyngre och tyngre tills han föll till marken. Vad skull jag göra nu? Jag behöver röja undan kroppen. Jag bar kroppen till kärran och begravde den under alla påsar med kakor. Jag tog med mig kärran till skogen bakom rackethallen. Där, bakom ett stort träd gömde jag kärran med en massa gran ris på. Efter det sprang jag hem och tvättade bort bevisen från kniven och stoppade tillbaka kniven i min garderob, länst bak.
Sen lade jag mig på sängen och tänkte på rubrikerna i `Mitt i Tyresö´ skulle se ut om jag blev upptäckt. `Sjuttonåring dödar för tjej.´ `Störd sjuttonåring dödar.´ och lite sånt. Men jag bryr mig inte riktigt om vad andra tycker. Bara Jasmin inte tycker att det jahg gjorde var dumt och dåligt. Jag kände att jag behövde förklara för henne.
Det var nödvändigt. Tro mig. Jag älskar dig. Tro mig. Älskar.
Jag skrev en lapp som jag tänkte ge henne i skolan i morgon. Jag tryckte lappen mot mitt bröst medans jag somnade.
Jag drömde.
Jag drömde om den döde pojken.

Jasmin

Jag har ringt Naomi säkert hundra gånger nu men hon svarar inte. Fast det är kanske bra för jag kanske bara inbillar mig att det är någon läskig snubbe som följer efter mig. Eller? Det plingar till i mobilen. Ett sms från den läskiga snubben: Jag är ledsen om jag skrämde dig idag. Men det är viktigt. Mycket viktigt. Jag måste träffa dig i morgon vid fyra vid rackethallen. Som sagt, viktigt.
Fan vad ska jag göra? Jag vågar inte gå dit det är en sak som är säkert. Varför svarar inte Naomi när man behöver henne? Jag sätter mig på cykeln och cyklar till mat affären. Lite godis kanske muntrar upp mig. När jag har kommit in i butiken får jag ett sms till:
Jag ser dig.
Ännu et sms från den läskiga snubben. Jag springer till cykeln och cyklar så snabbt jag kan hem och när jag är hemma låser jag alla låsen på dörren, stänger alla fönstrena och drar för gardinerna. Jag sätter mig på min säng och jag känner hur jag svettas, jag nästan badar i svett så jag bestämmer mig för att ta en dusch men precis när jag ska gå in i duschen ringer dörr klockan. Jag går fram till dörren men innan jag öppnar tittar jag i titthålet och det jag ser är en kille i 15 års åldern med mörkt kort hår och blåa ögon. Eftersom att jag inte vet vem det är så öppnar jag inte utan jag går istället till duschen. Jag orkar inte prata med någon. Det har hänt för mycket idag.

Evan

Jag stog utanför skolan nu. Jag bar min mörk gråa kofta med huva över mitt huvud. Jag hoppades att hon hade sätt lapparna vid det här lagret. Vilket hon måste ha gjort. Det var över en timme sen som jag smög in dit och satte upp dom. Nu måste hon veta att jag existerar. Och hon borde sluta snart, klockan är över tre. Slutar inte hon vid tre på onsdagar? Jo, för här kommer hon. Men hon hade inte märkt mig. Hon hade näsan i sin telefon. Kannske höll hon på att slå mitt nummer i denna stund?
Jag kände att jag inte var redo att träffa henne i person ännu. Jag vände mig om på busshållsplatsen och gick mot min moped. Jag började springa, tänk om hon ringde nu? Jag tog min moped och styrde hem.
Inne på mitt rum tog jag upp mobilen. Ett meddelande... från Jasmine! Jag hoppade upp och ned på sängen av glädje. Jag tryckte på ´öppna meddelande`
Vem är du och vad vill du mig?
Det var ju ett glatt sms. Jag måste komma på ett bättre sätt att få hennes uppmärksamhet, på ett bra sätt. Kanske ge henne en present? Jo, så får det bli. Men vad?
Jag svarade lite snabbt på sms:et. Det fick bli:
Jag är ledsen om jag skrämde dig idag. Men det är viktigt. Mycket viktigt. Jag måste träffa dig i morgon vid fyra vid rackethallen. Som sagt, viktigt.
Sen satte jag mobilen på bordet brevid sängen och började lista ut min plan för morgon dagen.

Jasmin

Det var skit läskigt för när jag kom ut ur klassrummet så satt det rosa lappar överallt i korridoren där det stod: Jasmin Andersson, ring mig på det här nummret så snabbt du kan! Det är viktigt.
Varför skulle någon vilja kontakta mig? Och denna någon värkar vara väldigt desperat. Jag stog länge och funderade på om jag skulle ringa eller inte och så hörde jag att det ringde in till lektion igen. Jag skrev snabbt upp nummret i mobilen innan jag sprang vidare.

Evan, andra inlägget

Jag satt med min mobil i handen. Jag visste inte vad jag skulle hitta på nu, eftersom att jag inte går på gymnasium efter att jag blev utslängd från det förra.
Jag hade fått en tjejs nummer av en kompis för en tid sen. Hans familj är kompisar med hennes pappa, och han tycker att hon är snygg. Han tyckte att det var på tiden för mig att jag började ragga någon. Visserligen är hon två år yngre, men ändå.
Så nu vet jag inte om jag ska messa henne eller inte.
Jag bestämde mig för att jag skulle göra det.
Jag letade upp hennes nummer och klickade på `sänd meddelande´.
Hej, skrev jag. Jag visste inte vad annars jag skulle skriva. Sen väntade jag på att hon skulle svara. Efter tjugo minuter insåg jag att hon inte skulle svara. Men jag behövde höra hennes röst, jag behövde se henne, jag behövde få henne att veta att jag existerade.
Därför, stoppade jag ned mobilen i fickan, tog min moped, och satte kurs mot hennes skola.

Jasmin, första inlägget

- Jasmin, du måste skynda dig om du ska hinna med bussen till skolan. Ropar pappa från sovrummet.
- Jag vet. Ropar jag tillbaka. Jag kastar i mig frukosten och springer till bussen. Jag hann precis. Jag tittar mig omkring efter Naomi men jag ser henne inte någon stans på bussen. Hon har kanske tagit en tidigare buss.
Jag tar upp mobilen, öppnar sms och börjar skriva något som jag skulle ha skrivit om jag var populär, om jag hade haft många kompisar och om jag hade varit snygg.
Jag går i sjuan och jag har precis fyllt 13 år. Jag är inte populär, inte sngg och jag har bara en kompis, Naomi. Min mamma bor i Norrköping med Philip och jag bor i tyresö med min pappa. Min pappa är buss chafför och min mamma är advokat. Dom skilde sig när jag var 10 och jag åker bara och hälsar på min mamma på loven.
- Nästa, kumla. Hör jag från busshögtalarna. Jag blockar ihop mina saker och går av. När jag styr mina steg mot skolan hör jag min mobil plinga till, ett sms. Jag tar upp mobilen och öppnar sms:et. "Hej" det är från ett dålt nummer.
-Hmm... Mummlar jag för mig själv medans jag går vidare. Personen som skickade det till mig måste ha skickat fel. Jag öppnar dörren till skolan och går in. Jag ler för mig själv medans jag går till mitt skåp. Jag älskar att vara i skolan och att lära mig saker. Jag hör hur skolklockan ringer och jag springer till först lektion.

Börja...

Hej! Jag är ledasen att du har fått vänta så länge på att vi ska börja skriva men jag kan meddela att Yanna, Sandra och Matilda ska mötas i moron för att jag ska visa hur dom ska skriva. Efter det kommer historien börja men vi vet inte hur.

Mer om rollerna!

Hej! Alla roller är tagna så vi har bestämt oss för att beskriva rollerna lite kort.

Huvudpersonen heter Jasmin och hon är 13 år. Hon älskar skolan och att lära sig nya saker. Hennes mamma och pappa är skilda och hon bor hemma hos sin pappa i tyresö medans hennes mamma bor i Norrköping.

Stalkern: Hemlig stämplat!

Huvudpersonens vän: heter Naomi och är 14 år. Det hon gillar mest är musik. Hennes favorit musik är Tecno. Hon bor med sin mamma, pappa, lillasyster Sofia och sin hund Pompo i en lägenhet i tyresö centrum.

Här kommer rollerna!

Huvudpersonen: Sandra XD
Huvudpersonens vän: Matilda -.-
Stalkern: Yanna ^w^

Välkommen!

Hej!
Jag heter Sandra och jag har bestämt mig för att starta upp en blogg. Men inte vilken blogg som helst. Det ska vara en berättelse. Ingen vet hur den ska börja och ingen vet hur den ska sluta, om den nånsin slutar...
I berättelsen finns det tre personer. Huvudpersonen, stalkern och huvudpersonens vän. Du får själv bestämma hur din roll ska vara, om den ska vara omtänksam, surpuppa eller klumpig.
Varje dag får man logga in och skriva något som fortsätter på berättelsen.
Jag tror att det kommer att bli jätte bra, men det är kanske bara för att mina kompisar ska få rollerna. Vi får se hur det går och snälla följ den hära berättelsen. Det kanske blir bra.