Evan

Det var kallt ute nu. Jag hade suttit på ett berg utanför Jasmines hus i en timme nu. Härifrån hade jag fri insyn till Jasmines rum, köket och vardagsrumet. Hon, hennes pappa, och någon annan snubbe stod nu i vardagsrummet och diskuterade något som värkde viktigt. Jasmine var mest där för att servera smörgåsar. De satt alla i den bruna soffan nu. Vad är poängen med att förfölja någon om ingenting händer? Men vänta, nu hände någonting. Jasmine rusar in på sitt rum. Väl där stänger hon dörren med en smäll, och ställer sid vid fönstret. Något vått blöter henens kinder. Hon gråter. Stor gråter. Jag skickar ett sms till henne.
Vad har hänt? Varför gråter du?
Efter någon minut tar hon upp mobilen och tittar på mitt sms. Sen ställer hon sig upp och går mot fönstret. Hon torkar sina kinder och spanar ut i natten. Men hon kan inte se mig, det är för mörkt nu. Efter en liten stund drar hon för gardinerna och jag kan inte se något mer.