Evan

Jasmin sprang runt vid centrum som en galning. Hon hade gjort det ett tag nu. Lappen hade hon nu i handen och visade den för en man. Jag behövde inte gå innom hörhåll för att veta att hon frågade om vägen till adressen på pappret. Mannen skakade på huvudet. Jasmin gick fram till nästa person lite längre bort. Det var en äldre kvinna. Jasmin frågade än en gång efter vägen hem till mig. Damen tog pappret i sina händer och försökte tyda vad där stod. Sen tittade hon på Jasmine och började visa vägen med händerna.
Oh, shit!
Snabbt sprang jag till bussen som höll på att åka sin väg och jag trängde mig in mellan alla människor som lukade svett. När bussen börjat åka satte jag mig längst bak och såg i bakfönstret hur Jasmin förgäves sprang efter bussen för att hinna med den. Det var tur att hon inte hann med, för jag behövde komma hem till mig innan hon gjorde det. När hon kommer ska hon få sig en stor överraskning.

Naomi

När jag vaknar är jag i ett helt vitt och tomt rum. Jag hör ljud men ser inget som skulle kunna framföra det. Jag försöker resa mig men kan inte röra mig och jag känner en hemsk smärta i huvudet. När jag försöker skrika kommer inget ljud ur min mun... Inget jag gör ger någon verkan. Jag inser då att jag drömmer, en hemsk mardröm jag inte vaknade ur.

Men vad hade hänt, vem hade gjort detta?
Nu hör jag en röst, den är svag men jag tror att den är manlig och det låter som om den talar till mig.
- Du är mitt eget lilla lockbete.
Jag undrar vad det betyder? Lockbete?
När jag tänker på vad jag hörde får jag ännu en hemsk huvudvärk och allt dommnar bort igen.

Medans jag börjar komma tillbaka till medvetandet så börjar jag även minnas. Det sista jag mins är att jag hör min lilla Pompo pipa till sedan hade allt bara blivit suddigt och tillslut helt svart.

Jasmin

Nu sitter jag i väntrummet hos veterinären och läser lappen som satt fast i Pompos halsband.
Jag läser texten en gång till och snart kan jag det utantill. Av någon anledning vänder jag på lappen och ser att det står en adress nedskriven.
- Jasmin Andersson. Säger en ung kvinna i läkar rock. Jag ställer mig upp och följer med kvinnan genom en vit korridor. Vi svänger av till höger och går sedan in i ett litet rum med en bår i. Jag ser Pompo ligga där på båren. Hans ben är gipsat och han ser ut att må ganska så bra. Jag ler och klappar honom bakom örat.
- Pompo mår bra bortsett från hans ben. Det såg mycketvärre ut än vad det var. Han har inga problem med att röra sig och han visar inte att han har ont någonstans så han kan följa med ägaren hem. Säger kvinnan i läkarrocken.
- Bra, jag har ringt till Jessika och hon säger att hon kommer och hämtar honom om någon minut. Kan han ligga kvar här tills hon kommer? Jag måste gå och fixa en sak, säger jag. Jag känner med handen på fickan där "brevet" ligger.
- Visst, ha det bra. Säger läkaren innan hon vänder sig om till mot en dator.
Jag vänder mig om och går, men så snabbt jag kommit ut börjar jag springa.
Man hinner tänka mycket när man ska springa från ena sidan av stan till andra sidan av stan. Och två av dom hundra frågorna som ploppade upp i mitt huvud var
Om Evan gjort såhär mot Pompo, vad kunde han då göra mot Naomi?
Hur långt var han villig att gå?
Och hur länge tänker jag kämpa emot?

Evan

Hunden bara låg där. Blodig och med ett brutet ben. Vad skulle jag göra med den? Överleva skulle den göra, men jag kunde väll inte bara lämna den där? Jo, nu vet jag! Jag tog fram en liten bit papper jag hade i fickan och en penna.

Hämnd. Var det inte så jag sa? Eller sa jag bara att jag kan komma på värre saker? Ja, här har du det. Förstå att du är dömd till ett öde med mig, för evigt. Jag bara visar dig konsekvenserna om du inte tror mig //E

Jag stoppade lappen i hund-djävelns halsband och stopade ner den i säcken tillsammans med Noami.
Utanför Jasmins trappa la jag hunden med meddelandet och sparkade till den en gång till för att vara säker på att den inte var vaken. Men från den hördes inte ett pip. Sen tog jag den stora svarta säcken med Naomi i och slängde den över axeln och började vandra hemmåt.
Vad skulle hända med henne nu? Ja, det återstår att se.