Evan

Jag såg hur hon rös innan hon snabbt vände sig om.
- Trevligt att träffas, Jasmine. Äntligen på nära håll. Eller, att du vet att jag ser dig.
- Säg nu vad du vill, så jag kan gå hem.
- Jag vill att vi ska prata. I enrum.
- Vi hittar säkert något ställe inomhus så vi kan prata. Jag vill inte vara ute, det är kallt. Sa hon och slog armarna runt sig.
- Det är någonting jag vill visa dig också. Det finns på baksidan. Kom med mig.
Jag började gå utan att vänta på henne. - Jag är säker på att du har några frågor också, som du ska få besvarade.
Jag fortsatte gå mot baksidan av rackethallen. När jag kom till baksidan tog det någon minut innan jag såg att hon kom efter mig. Hon ställde sig lutad mot ett träd.
Jag betraktade hennes mörka ansikte. Det var för mörkt för att se hennes ögon, de smällte bara ihop med natten. Efter en stund insåg hon att vi inte kom någon vart med det här.
- Hur länge har du vetat om mig? Frågade hon.
När jag inte svarade fortsatte hon med nästa fråga.
- Varför mig? Varför kunde du inte bara valt någon annan tjej att skrämma?
- Skrämma? Skrämmer jag dig? Svarade jag medans att jag satte mig på en stor sten.
- Det är klart. Skickar läskiga sms och förföljer mig. Det tror jag inte räknas som något bra.
Jag satt tyst på min sten.
- Vad var det du ville?
Jag log och gick fram och tig hennes hand. - Kom. Jag vill visa dig en sak.
Vi strävade en bit in i skogen tills jag stannade framför en hög med granris.
- Vad ska det här betyda?
Jag klättrde upp i ett träd på tredje grenen innan jag svarade. - Titta under riset.
Hon vände sig mot högen av ris och lyfte bort grenarna. Under det fann hon en kärra med kakor.
Hon lyfte upp en kaka och vände sig närvöst om mot mig igen. - K-k-kakor?
Jag började nynna på `Under ytan´. Jag betionade särskilt under ytan. Till slut förstod hon och vände sig om. Hon öste bort någa lager kakor och tog upp en påse. Påsen var blodig.
- Jocke? Hon vände sig om mot mig igen. Vad har du gjort med honom?
Jag log och kastade en släng-kyss till henne.
- VAD HAR DU GJORT, DITT SVIN?
- Ta det lugt. Jag gjorde det som behövdes för att skydda dig!
-Skydda mig? SKYDDA MIG??! Hon slängde den blodiga påsen mot mig. Jag kände ju för fan inte killen!
Jag hoppade ned från trädet och gick mot henne i raska steg.
- Nu lyssnar du på mig! Jag vet att han gillade dig, och det kan inte vara någon annan än jag! Hör du mig? Jag tryckte henne mot kärran och hon blev ned-smetad i Jockes blod.
- F-förlåt... J-j-jag menade inte... Förlåt... Tårarna strömmade ned för hennes kinder.
Jag släppte henne och hon ramlade ned på knä i den våta mossan.
- Gå. Nu! Jag hör av mig.
Hon tittade trött upp på mig.
- NU!
Hon flög upp på fötter och sprang till framsidan av rackethallen. Sen plockade jag upp kakorna och satte dom i kärran och täckte över med granris igen. Men innan det hällde jag ut en påse med kakor och lade istället in hjärtat på pojken som visst hette Jocke. Jag stoppade in hjärtat i min stora jack-ficka och gick lungt och sansat där ifrån.