Evan

Jag stog utanför skolan nu. Jag bar min mörk gråa kofta med huva över mitt huvud. Jag hoppades att hon hade sätt lapparna vid det här lagret. Vilket hon måste ha gjort. Det var över en timme sen som jag smög in dit och satte upp dom. Nu måste hon veta att jag existerar. Och hon borde sluta snart, klockan är över tre. Slutar inte hon vid tre på onsdagar? Jo, för här kommer hon. Men hon hade inte märkt mig. Hon hade näsan i sin telefon. Kannske höll hon på att slå mitt nummer i denna stund?
Jag kände att jag inte var redo att träffa henne i person ännu. Jag vände mig om på busshållsplatsen och gick mot min moped. Jag började springa, tänk om hon ringde nu? Jag tog min moped och styrde hem.
Inne på mitt rum tog jag upp mobilen. Ett meddelande... från Jasmine! Jag hoppade upp och ned på sängen av glädje. Jag tryckte på ´öppna meddelande`
Vem är du och vad vill du mig?
Det var ju ett glatt sms. Jag måste komma på ett bättre sätt att få hennes uppmärksamhet, på ett bra sätt. Kanske ge henne en present? Jo, så får det bli. Men vad?
Jag svarade lite snabbt på sms:et. Det fick bli:
Jag är ledsen om jag skrämde dig idag. Men det är viktigt. Mycket viktigt. Jag måste träffa dig i morgon vid fyra vid rackethallen. Som sagt, viktigt.
Sen satte jag mobilen på bordet brevid sängen och började lista ut min plan för morgon dagen.