Evan

Jag gick till en skatebord parken vid mat affären en halv timme efter att jag planerat klart. Det skulle bli perfekt!
Jag satte mig på den högsta rampen och tittade ned mot affären brevid.
Ingen där. Jag vände bort huvudet och tog upp min täljar kniv jag hade med mig och började tälja på en träbit. Efter en stund lade jag ned kniven igen och tittade mot affären igen.
Där stog hon. Hon höll på att låsa sin röda cykel och vinden blåste i hennes långa hår. Hon vände sig om och gick mot dörrarna. Jag tog upp mobilen och skickade ännu ett sms.
Jag ser dig
Jag skulle ha skrivit `Jag ser dig med ditt långa fina hår´, men något tokikt hände och sms:et sändes innan jag hann skriva klart. Aja. Jag stoppade ned mobilen i fickan igen. Nästa sekund rusar hon ut ur affären och hoppar på sin cykel och cyklar iväg i värdens fart. Vad tog det åt henne?
Jag hoppade ned från rampen och började gå mot hennes hus för att fråga vad som var fel. När jag var ungefär tjugo meter från hennes hus kom dit en annan kille med mörkt hår och en kärra kakor. Kanske sålde han för att få pengar till klasskasssan? Men när han gick dit vågade jag inte gå in dit. Ingen skulle få se mig vid henne. Så istället för att gå dit passerade jag huset och började gå upp för backen.
Jag vände mig om för att se på pojken. Han kunde inte vara mer än femton år. Men så började misstankarna växa inom mig. Kan hon ha en pojkvän? För han hade ställt undan vagnen vid upp farten. Hon fick inte ha någon annan än mig. Bara mig.
Jag tog upp kniven ur min ficka. Jag gömde den i handen och började långsamt gå tillbaka. När jag var bakom pojken knackade jag på hanns axel. Han hoppade till och vände sig om.
- Åh! Du skrämde mig. Hej jag heter Jocke. Han sträckte fram handen. Jag tog hans hand i min och skakade om den.
- Hej, Jocke. Jag heter Evan. Känner du någon här? Jag tittade djutp in i hans blåa ögon för att se om han ljög.
- Ja, faktiskt. Jag känner Jasmins...
Längre hann han inte innan jag tryckte kniven in i hans hals. Jag tog den ut och in, och ut och in. Det som var bra var att han inte hade hunnit skrika. Jag kände hur hans livlösa kropp blev tyngre och tyngre tills han föll till marken. Vad skull jag göra nu? Jag behöver röja undan kroppen. Jag bar kroppen till kärran och begravde den under alla påsar med kakor. Jag tog med mig kärran till skogen bakom rackethallen. Där, bakom ett stort träd gömde jag kärran med en massa gran ris på. Efter det sprang jag hem och tvättade bort bevisen från kniven och stoppade tillbaka kniven i min garderob, länst bak.
Sen lade jag mig på sängen och tänkte på rubrikerna i `Mitt i Tyresö´ skulle se ut om jag blev upptäckt. `Sjuttonåring dödar för tjej.´ `Störd sjuttonåring dödar.´ och lite sånt. Men jag bryr mig inte riktigt om vad andra tycker. Bara Jasmin inte tycker att det jahg gjorde var dumt och dåligt. Jag kände att jag behövde förklara för henne.
Det var nödvändigt. Tro mig. Jag älskar dig. Tro mig. Älskar.
Jag skrev en lapp som jag tänkte ge henne i skolan i morgon. Jag tryckte lappen mot mitt bröst medans jag somnade.
Jag drömde.
Jag drömde om den döde pojken.