Jasmin

När jag var hemma igen tänkte jag igenom det som hänt tidigare idag.
Det var mitt fel att Fredrik håller på att dö, för det var det väll? Om jag inte träffat honom så skulle inte detta hänt, eller? Allt var mitt fel...
Det plingar på dörren och jag går till dörren för att öppna men jag hejdar mig precis innan jag öppnar dörren. Tänk om det är Evan! Då vill jag verkligen inte öppna. Tänk om han dödar mig!
Jag backar ett steg och tittar sedan genom kik-hålet i dörren. Det var inte Evan utan Juana!
- Hej! Säger jag när jag öppnar dörren.
- Hej, mummlar hon. Får jag komma in? Hon ser helt förstörd ut så jag släpper in henne.
- Vad är det? Du ser lite... Jag kunde inte förmå mig att avslutat meningen.
- Jag har gjort något fruktansvärt och jag kommer att flytta...
- VA?! Varför? Nästan skriker jag.
- Mina päron tycker inte att den hära staden... Hm, hur ska jag säga. Inte är så trygg? Hon ser helt förtvivlad ut och hon har svårt att hitta rätt ord.
- Ne, det är klart efter allt som har hänt här kan jag förstå det. Suckar jag. När åker du?
- Nu, svarar hon snabbt. Så... jag kom hit för att säga förlåt och hejdå.
- Förlåt?
- Ja, för dom där fruktansvärda sakerna jag gjort. Du kanske inte vet än men jag är ganska säker på att du snart vet...
- Okej... Hejdå. Jag suckar och böjer mig fram för att ge henne en kram men hon ryggar bara undan och springer till dörren.
- Förlåt, hör jag henne ropa innan hon är försvunnen.