lördag 5 december 2009

Evan

Jag kliade mig i huvet igen. Den där förbaskade peruken hade säkert haft kli-medel i sig när jag satte den på huvudet, för ända sen dess hade jag kliat mig i huvet som en galning. Non-stop kli.
Jag tog upp Noamis mobil ur fickan och kollade på hennes nummer. Jag skrev in det i min mobil och sparade det under namnet ´Noami` i kontakter. Sen satte jag på mig peruken igen och gick ut ur skuggorna från skogen och fram till Noamis hus. Jag plingade på och efter en stund öppnade Noami.
- Ja? Frågade hon.
- Förlåt att jag stör, Noami. Jag glömde att lämna din mobil på lärarrummet innan jag gick. Jag sträckte fram handen med mobilen i.
- Tack. Sa hon lite försiktigt.
- Skulle jag kunna få komma in en stund?
- Jag skulle just gå och möta min kompis och hennes vän. En annan gång kanske?
Hon trängde sig förbi mig och stängde dörren. Sen låste hon och började gå nedför uppfarten. Jag vände mig om och ropade efter henne.
- Noami, kom igen. Jag kan väll komma en annan gång, men jag vill inte att någon utav dina föräldrar är hemma då. Din svenska lärare bad mig att prata ostört med dig om dina svenska betyg.
Hon stannade och vände sig om. - Vad är det med mina betyg?
Jag gick fram till henne. - Du ligger lite på den lata sidan med dina svenska betyg. Om du inte aktar dig måste du ha svenska med de yngre barnen nästa år.
- Vi kan väll prata om det på mondag i skolan? Jag har ju svenska då också.
- Men då ska du jobba svenska, om du inte vill gå om.
Hon såg länge på mig. Jag vände mig om till huset så hon inte skulle memorera mitt ansikte och kunna se vem jag egentligen var, jag har ju varit på tv nu också.
Hon suckade uppgivet. - Vad sägs om du kommer hem till mig i morgon på eftermidagen?
- Det blir bra, sa jag utan att vända mig om. - Vilken tid? Jag vände mig om och gick förbi henne och nedför uppfarten och till trotoaren på andra sidan.
- Fyra, hörde jag henne ropa efter mig när jag gick åt motsatta hållet om man skulle till centrum. Jag höjde handen ovanför huvet utan att vända mig om, som en hejdå vink.
När jag visste att hon inte skulle kunna se mig längre smög jag in till skuggorna igen. Jag tog av mig den kliande peruken och stoppade den i väskan, innan jag återvände till ljuset för att gå till anvisningarna Jasmine hade skickat till Noamis mobil innan jag gav den tillbaka till henne. Noami skulle möta Jasmine och Juana utanför ICA om tio minuter. Och jag som bara "råkade" behöva gå dit jag med. Jag slände ryggsäcken på ryggen och började gå mot Centrum.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar