tisdag 8 december 2009

Jasmin

När jag äntligen kom hem satte jag på tv:n.
- Och nu nyheterna. Sa den söta tjejen på tv:n.
- Idag på nyheterna, hör jag en röst bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och ser min pappa stå och le.
- Nyheterna Jasmin? Dom är för äldre. Du fattar väll ingenting som dom säger där? Frågar han. Han har alltid underskattat mig, alltid behandlat mig som om jag inte förstår någonting, som om jag fortfarande var ett barn.
- Jag förstår visst vad dom säger. Säger jag medans jag prutar med läpparna och beter mig som en barnunge.
- Nej, nej, Skrattar han. Titta nu på nyheterna, säger han och går därifrån.
Jag börjar mumla svordommar för mig själv för att jag beter mig som en barnunge men jag blir genast avbryten när jag hör vad dom säger på nyheterna.
- Idag hittades en 13-årig kille vid rackethallen nästan dödad. Han hade blivit av med sina fötter och armar och det ser ut som om någon har försökt skära ut hans hjärta. Han har också mindre skärdår över hela kroppen. Pojken ligger nu på sjukhus för behandling och man tror att han kommer ett bli bra igen. Man misstänker att det är samma man som har gett sig på honom som dödade den andra 13-åringen men polisen är inte säker.
Jag orkar inte lyssna mer utan tar upp mobilen, slår Evans nummer och springer till mitt rum.
- VAD FAN HAR DU GJORT MED FREDRIK?? Skriker jag när han svarar.
- Ja... är allt han hinner säga innan jag avbryter.
- DET ÄR BÄST DETTA SLUTAR SNART FÖR ANNARS, ANNARS, ANNARS. Jag orkar inte fortsätta.
- Han förtjänade det, du förtjänade det. Säger han.
- Vad vill du igentligen? Snyftar jag.
- Jag vill ha dig, säger han. Han låter så säker, så bestämd att det känns som om jag är hans.
- Om det här inte slutar så kommer jag att begå självmord. Snyftar jag.
- Va fan! Om du begår självmord så kommer jag att döda alla som du har nära och kära, skriker han.
Jag lägger på. Orkar inte mer, vill inte mer. Men jag kan inte sluta. Det är som att spela ett spel där varje drag är livsviktigt. Ett fel steg och han dödar någon.
Min mobil ringer, det är mamma. Jag kan inte svara. Vill inte riskera att någon mer blir dödad för min skull. Kan inte döda mig själv, vill dö. Det börjar bli svart och jag känner hur orken lämnar min kropp. Jag kan inte dö, är det sista jag tänker innan jag svimmar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar