Jasmin

Dagen därpå, lördagen, bsestämmer jag mig för att gå coh besöka sjukhuset där Fredrik låg. Det tar bara tjugo minuter med buss så jag säger till pappa att jag ska åka till Naomi ett tag.
- Men du ska ju till henne ikväll, räcker inte det? Frågar han.
Jag ler bara och går till bussen.
När jag kommer till sjukhuset frågar jag var Fredrik Johansson är och jag får svaret att han är på tredje våningen, rum 28.
När jag kommer in i hans rum går någon med ljust hår ut. Hon har en spruta i handen och det ser ut som om hon har brotom. Jag känner igen henne men jag vet inte riktigt vem det är. Jag slår undan tanken nör jag ser Fredrik ligga där, så försvarslös.
- Hej, säger jag medans jag sätter mig ner på en stol bredvid sängen.
- Hej, han pratar så svagt att man nästan inte hör vad han säger.
- Hur mår du? Frågar jag.
- Inge vidare, Svarar han och jag måste jag böja mig över sängen för att höra vad han säger.
- Vet du vad som hände? Frågar jag.
- Ja... ne... jo, det låter som om han är långt borta.
- Jag kommer ihåg att det var någon som sa att jag var din flickvän. Och sen sa han att det var det sista gången jag kommer att få se dig. Det låter som om han håller på att somna och jag måste anstränga mig för att höra vad han säger.
- Han sa att jag skulle få sota för det du gjort och sen att du bara var hans... Orden omvandlas till mummlande.
- Han sa att du var hans och att ingen skulle kunna komma i närheten av di...
Jag hör hur det börjar pipa ifrån hjärtmaskinen. Det piper allt snabbare och snabbare. Jag börjar få panik. Vad är det som händer? Det kommer en läkare inspringande.
- Jag får nog be dig gå härifrån, säger hon till mig. Hon vänder sig om och ropar ut i korridoren:
- Vi behöver läkare här. Pojkens hjärta håller på att stanna.