Evan

Återblick

Han backade igen, snabbare den här gången. Han lade handen över sin mage, och såg förvånad ut. Han lyfte handen och den var blodig. Han backade igen, mer osäkert än förra gången, snubblade, och ramlade baklänges.
- Upp! Upp och slåss som en man! Slåss för den du älskar och ska kunna skydda!
Han andades häftigt och stirrade på mig med vidöppna ögon - Jag sa ju, hon är inte min flickvän!
- UPP!
Han rörde inte sig en centimeter förutom hans andning. Jag slog med kniven mot honom, men missade. Så fick han plöttsligt fart i benen och kom upp på fötter. Han försökte att springa därifrån, men han haltade bara och snubblade igen. Precis när jag högg mot honom, lyfte han handen för att skydda huvudet. Min 15cm kniv gick rakt igenom hans hand. Han skrek. Jag slog till igen och den här gången träffade jag målet. Kniven gick in i bröstet på honom och han skrek igen. Men det var då som det värkligen värkade komma liv i honom. Han ställde sig upp trots svårigheterna. Men innan han hann göra något mer slog jag till honom med vänster bakhand så hårt i ansiktet att han ramlade åt vänster och slog av en stor gren. Jag kastade kniven mot hans ansikte, men han vände på huvudet i samma ögonblick. Han fick bara ett skärsår på höger kind. Kniven fortsatte och borrade in sig i ett träd.
Fredrik såg sin chans och ställde sig stelt men snabbt upp och tog med sig grenen han slog av i fallet. Han svingade armen bakot och slog till med all sin kraft. Han träffade mig i tinningen och jag vacklade till. Han slog igen, och nu var det min tur att ramla omkull. Jag ramlade bakot, in i ett träd och jag kände ett sting av smärta. Inte från huvet, men från axeln. Jag ryckte bort mig från trädet och kände med handen där jag känt smärta. Jag kände ett hål i axeln, och det var vått. Jag vände mig om, och där var det en liten panne kvar där det en gång suttit en gren, och den delen som var var var blodig. Den var väldigt spettsig, och det var den som borrat in i min axel.
Jag ställde mig upp full av ilska och stegade mot Fredrik. Men han var snabb och beredd och han slog mot mitt ansikte igen. Jag kastade mig fram och han missade med en hårsmån. Jag landade vid trädet som vaktade min kniv, och jag tog kniven ur den. Jag vände mig om för att attakera, men han var redan halva väge igenom med slaget. Jag duckade, och han missade. Jag fällde honom genom att svepa med mitt ben mot hans, och han föll och landade med bakhuvudet mot en sten, och jag såg när det slocknade för ögonen på honom.

Efter en halvtimme vaknade han, han hade missat det roliga.
- J-jag kan inte känna min fot!
- Inte konstigt. Du har inte några fötter.
Han tittade förskräckt ned där fötterna skulle suttit.
- Vad har du gjort?
- Skurit av dom. Jag höll fram en påse med blodigt inehåll. - Dina fötter, väl behållna.
Han började snyffta.
- Håll käft. Eller så förlorar du dina armar också.
Han slutade inte.

Kniven hade blivit ovass och det gick trögt.

Det tog 45 minuter för en arm.
Och ytterligare 45 för den andra.

Han hade förlorat väldigt mycket blod och han var inte vid medvetande när jag släpade honom till entrén av rackethallen. Jag ville faktiskt att han skulle hittas, det var faktiskt lite synd på att han inte skulle kunna släpa sig till famsidan, nu utan både fötter och armar. Och även fast han skulle ha kvar sina kroppsdelar, skulle han endå inte kunna släpa sig fram. Han skulle ha för lite ork.
Jag såg några tjejer som var på väg att gå ut från entrén, och jag skyndade mig där ifrån.